Bloggtema: Feminism

"Varför behövs feminism? Ju äldre jag blir desto mer inser jag hur viktig feminismen är. "

Idag skriver Roba Alkhateeb om temat feminism och varför hon grundade "Pink Room" som är Sveriges största tjejgrupp inom Facebook - med över 10.000 gruppmedlemmar! 

Roba

Varför behövs feminism? Ju äldre jag blir desto mer inser jag hur viktig feminismen är. Anledningen till att jag inte riktigt tänkte på feminism när jag var yngre beror på att min manliga förebild faktiskt är min pappa. Min far är helt underbar, han gör allting för min mamma och han har aldrig begränsat mig eller mina två systrar genom att tala om för oss att "så kan ni inte göra p.g.a. ert kön".

Jag härrör från en arabisk kultur och därför vet jag automatiskt var gränserna går för mig gällande religion och vad som är okej och inte okej att göra. Jag själv har valt att inte festa, röka, dricka etc. - det har aldrig varit något mina föräldrar har behövt säga till mig. Jag själv väljer när jag ska ut, vem jag ska ut med och vad vi ska göra. Jag håller mig till mina gränser som jag själv satt upp och jag berättar allt som händer i mitt liv för mina föräldrar. Ibland kan det vara skönt att prata om vissa grejer med äldre syskon, för de har trots allt växt upp här i Sverige till skillnad från mina föräldrar. Min äldre och enda bror är 29 år gammal, han är ”my rock” om man kan säga det så där rakt ut. Jag vet att vad som än händer så kommer han alltid, och då menar jag alltid, vara där för mig, i alla lägen. Detta har jag vetat sedan jag var ett barn, att min äldre bror är någon jag kan vända mig till. Nu har jag växt upp, idag är jag 18 år gammal och jag har insett att feminism är någonting ytterst viktigt i dagens samhälle. Jag hade det bra i min uppväxt, med pappa och bror som respekterat mig som flicka och nu som kvinna. Tyvärr har jag nu insett att alla tjejer inte fått ha det så bra som jag haft det.

Det var när jag startade en tjejgrupp på facebook, Pink Room, som är nu den största svenska tjejgruppen på sociala medier med hela 10 100 medlemmar som jag insåg vikten av ”feminism”. Min tanke med gruppen var att kunna hjälpa tjejer som inte har några vänner. De ska kunna känna att Pink Room är ett säkert, trivsamt och mysigt ställe. Det ska vara en plats där man ska kunna tala fritt om vad som helst. Med det har jag fått många plus på vägen kan man säga. Jag kom på idén med anonyma inlägg inte länge efter jag startat gruppen. Detta går ut på att tjejer skriver en text, en fråga eller vad som helst och jag lägger upp det för det och döper inlägger ”anonymt”.

Vad jag/vi på Pink Room fått se är sorgset. Många tjejer som blir misshandlade, våldtagna, kallade för ord som "hora" och mycket mer. Det betyder en tjej/kvinna som säljer sig själv, varför skulle någon vilja kalla sin dotter eller fru för något sådant? En av tjejerna var tvungen att gifta sig med sin kusin som misshandlade henne och våldtog henne varje natt. När hon vände sig till föräldrarna, sade de "lämnar du honom så dödar vi dig". Hon var även gravid och mannen ville att hon skulle ägna sitt liv åt att föda barn till honom. Hon fick varken jobba eller träffa sina vänner, hon var tvungen att sitta hemma från morgon till kväll. Varför? Just för att han är "mannen" och han ska få bestämma, hon är kvinna och därför får hon inte tycka och göra som hon vill.

Nu tänker jag mest på att vi lever i Sverige. Vi, de flesta, har fått lära oss att här i Sverige kan man alltid få hjälp vare sig det vore av socialen, polisen eller kvinnojouren. Om så mycket händer här i Sverige, vad händer då i andra länder där kampen mot ökad jämställdhet är så bristfällig? 

Jag tror att det ser ut så här just för att många har fått med sig den här kvinnoförtryckande människosynen i samband med uppväxt och uppfostran. Mannen ska vara ”stor” och ”stark”, ”modig” och ”kraftfull”. Kvinnan ska vara ”ödmjuk”, ”känslomässig” och helt enkelt vara som en ballerina prinsessa. Män får för sig att man som kvinna inte får tycka och tänka som man vill. Det är den skeva bilden på hur män och kvinnor ska vara. Många får växa upp i en miljö där mamman är arbetslös, hon är hemma för att ta hand om barn, städa och laga mat. Mannen jobbar och det är mannen som får bestämma över ekonomin. Därmed är kvinnan låst, lämnar hon mannen vad har hon då? Inga pengar, inget jobb, hur ska hon ta hand om sig själv? En sak min mamma alltid sagt till mig är följande: "en kvinna som inte kan stå på egna ben är ingen riktig kvinna.” Hon menar att som kvinna måste man ha jobb, pengar och kunna försörja sig själv och vara självständig. Varför ska man behöva be sin man om pengar? 
Jag blir så otroligt besviken när tjejer använder "jävla feminist" som öknamn. Vissa verkar tro att feminism går ut på att gå runt med håriga armhålor och att vara arga på män. Så är inte fallet. 

FEMINISM -is⁴m, r.; best. -en. [jfr d. feminisme; av fr. féminisme, till lat. femina (se FEMININ, adj.)]
[FEMINISM 1] 1) åskådning som hävdar o. rörelse som arbetar för kvinnans fulla (ekonomiska, sociala o. politiska) likställighet med mannen, kvinnoemancipation(en), kvinnorörelse(n)

Feminism jobbar för DIN RÄTT SOM KVINNA att kunna få lönen du förtjänar, att kunna få rösta och ha minst lika mycket inflytande inom politik som mannen. Det är din rätt som människa, inte som kvinna.  Tack vare min "lilla" grupp på facebook insåg jag vad feminism egentligen går ut på och varför det är så oerhört viktigt.

Feminism behövs så länge ”Pink Room” behövs. Feminism behövs för att vissa kvinnor behöver råd av andra för hur man lämnar en osund relation, för att vi kvinnor gång på gång måste lyfta varandra från botten, för att vi måste plåstra om varandras sår vi fått av män vi älskar eller av samhället vi lever i. Så länge vi behöver en plattform, fri från män, där vi kan andas ut och ta hand om varandra, behövs feminism.

Roba Alkhateeb

"Jag skiter i din statistik, det är dags att du börjar lyssna på min!"

MAN

Ni vet hur det kan vara, en diskuterar ditten och datten på förslagsvis en förfest. Du och fellow kvinnor i ditt liv börjar prata om det här förejäääävla läskiga med att gå hem ensam på kvällar och nätter. Den där känslan av att något alltid kan hända oavsett om en befinner sig på välkänd eller okänd väg. Rädslan. Det nickas i samförstånd, skakas oroligt på huvuden och någon (jag) skriker rätt ut i ren frustration över att världen är så fuckad. Så från ingenstans entrar en skäggig snubbe konversationen (gu va skäggiga ni är nuförtin) och ba:

“Meeeen alltssååååå, ni behöööööver inte känna er rädda, ni VET VÄL att STATISTISKT SETT är det JÄäääTTTeeeeliten risk att något händer när en går hem sådär”

Eh. Först och främst. VET JAG? Ba näää visste inte om detta *taaack* för att du kommer här och informerar lilla mig om hur världen fungerar. Blä. För det andra, sluta prata om din jävla statistik. Hur ska den göra mig lugnare? Typ om jag hade sagt att en pungspark bara gör ont 30 procent av gångerna, hade du känt dig lugnare när ett knä närmade sig ditt skrev då? Nä, ska vi snacka statistik är det snarare hög tid att du börjar lyssna på min.

DU VET VÄL att statistiskt sett kommer en av tre kvinnor utsättas för ett sexuellt övergrepp, till exempel jag eller någon av mina två systrar.

OCH DU VET VÄL OCKSÅ att 98 % av alla som misstänks för sexuella övergrepp är män. Eftersom var tredje kvinna blir utsatt för ett sexuellt övergrepp är det statistiskt extrem stor risk att jag beblandar mig med män som begår dessa övergrepp dagligen.

Där har du statistik som tåls att upprepa. Jag och alla olika kvinnor lever i vetskapen om att den här statistiken är vår verklighet. Vi har i hela våra liv levt under det förtryck som våldtäktskulturen bidrar med. Vi har tafsats på, gapat- och visslats efter på gatan, blivit slagna av pojkarna i klassen bara för att få höra att de är kära i oss, blivit våldtagna för att sen inte bli trodda för vad hade du egentligen på dig och hade du druckit och förstod han verkligen att du inte ville och du bad ju typ om det och nä han skulle aldrig göra något sådant och BLABLABLA så jävla mycket SKIT har vi fått utstå för att vi råkar ha kroppar i en våldtäktskultur.

Nej, kom inte och berätta för mig och fellow systrar hur vi ska känna. Säg FY FAN DET ÄR VIDRIGT, JAG SKA TA MITT ANSVAR, LÄRA MIG, ALDRIG MISSTRO OCH ALLTID AGERA, DETTA MÅSTE FÅ ETT SLUT! (saknar fan upprörda reaktioner från män angående våldtäktskultur), sen är du tyst. Ingen man behöver någonsin uttala sig om hur det känns att gå hem ensam som kvinna, om du inte fattade det innan; Varsågod, you got educated for free!

Micaëla Gripenberg

Sida 1 av 1

Instagram

Tweets

Utveckling & formgivning

Martin Egri & Marielle Jensen/Color Bug