Bloggtema: Antirasism

Sverige - Jämlikhetens Land?

Anneli Kastberg, kanslichef för PeaceWorks i Malmö skriver om den strukturella rasismen och hur den står i kontrast till bilden av Sverige som jämlikhetens land.

Fördomar

Sverige har under de senare årtiondena varit ledande i frågor kring jämställdhet och mänskliga rättigheter. Genom sin välfärdspolitik, antidiskrimineringslagstiftning och förhållandevis generösa flyktingpolitik har Sverige skapat ett internationellt rykte som jämlikhetens land. I attitydundersökningar hamnar Sverige i topp. Dessa visar på en öppen och ”tolerant” befolkning, som anser att alla Sveriges invånare ska ha samma rättigheter. Ord som ’hen’ och ’cis’ har blivit en del av språkbruket, medan ’n-boll’ har fallit bort.

Men när vi gräver oss djupare så visar statistiken en bild som står i djup kontrast till attitydundersökningarna. När det gäller socioekonomiska förhållanden hamnar Sverige istället långt ner. Klyftorna i Sverige ökar i stadig takt och det blir allt mer tydligt vilka som tjänar på hur samhället är organiserat och vilka som förlorar.

Enligt Eurostat 2014 hamnade Sverige i botten av de 28 EU länderna som undersöktes vad gäller skillnad i tillgång till jobb mellan majoritetsbefolkningen i Sverige och utomeuropeiska svenskar. I Malmö stad syns ett tydligt samband mellan förutsättningar, klass och ”etnicitet”.

Enligt Malmökommissionens rapport 2014 skiljer sig medellivslängden på upp till fem och ett halvt år beroende på i vilket stadsområde du bor, och ännu mer när man jämför livslängden på människor med olika utbildningsnivåer. Inte nog med det; beroende på var du bor så påverkas dina förutsättningar att ha tillgång till god hälsovård, arbete och adekvat boende.

”Men jämfört med andra länder är det ändå bra i Sverige” Jo, visst har vi det bra i Sverige. Men vem är det vi pratar om då? Många lever i ett annat Sverige, ett Sverige där deras rättigheter blir ifrågasätta utifrån deras ursprung och utseende. Att man har bott i Sverige hela livet är inte av betydelse, för vem är det som får frågan ”men vart kommer du från egentligen?”- en fråga som jag aldrig får trots att jag varken är född eller uppvuxen i Sverige. Det får däremot många av mina vänner som har vuxit upp här. Och vad är det egentligen frågan om? Det är en fråga om utseende. Jag är blond och blåögd, och det räcker. Problemet är att utseendet leder till olika förutsättningar. Att ifrågasätta någons svenskhet blir också en frågesättning av hens rättigheter.

Vi på PeaceWorks vill inte bara gräva ner oss själva i negativa bilder och självbestraffning för Sveriges ojämlika förhållanden. Snarare vill vi arbeta för förändring, och vi tror att det då är viktigt att se verkligheten för vad den är, inte blunda för den i den goda viljans namn. För Sverige, som både du och jag är en del av, har en lång historia av rasism. Slavhandel, kolonialisering, och rasbiologi är bara några exempel ur vårt rasistiska bagage. Rasismen är inrotad i våra strukturer och upplevs dagligen av väldigt många människor. För att vi ska kunna ta itu med de strukturer som skapar ojämlika förutsättningar i Sverige måste vi börja med oss själva och våra egna fördomar.

Det handlar inte bara om den synliga, medvetna rasismen. Det handlar inte bara om de där tretton procenten. Det handlar hela vår samhällsstruktur, som vi alla tar del av att återskapa genom våra dagliga liv och arbete. Vi tycker det är dags att börja bygga något nytt, en samhällsstruktur med inbyggd jämlikhet och rättvisa snarare än rasism. Vill du vara med?

Slå hål på fördomar - inte på enskilda individer

Katarina Silfver beteendevetare på ATIM Kvinno- och tjejjour skriver om sina tankar och erfarenheter om kvinnojoursarbete och vikten av att se flera perspektiv.

Det finns många sätt att ta sig an den gedigna uppgiften att arbeta antirasistiskt, feministiskt eller om man så föredrar, jämlikt. Bara i Malmö finns en mängd organisationer och verksamheter som uppvisar stort engagemang och gör ett strålande arbete för att främja jämlikhet bland invånarna. Låt mig bara säga: TACK!

 

Katarina Silfver

När man träder fram med idéer om hur man ska motverka rasism och främja jämlikhet eller arbeta för att minska någons utsatthet är det lätt hänt att det kommer en viktig men också hindrande definitionsdebatt på köpet. Det kan jag säga utifrån beprövad erfarenhet eftersom Kvinno- och tjejjoursverksamheter ofta tvingas hantera olika myter och felaktiga föreställningar om feminism, manshat och hur det är att vara ”slagna bitterfittor”.

Det händer också att vi möter mer relevant ifrågasättande av Kvinno- och tjejjourens legitimitet. Frågor om tolkningsföreträde, privilegier och huruvida jourerna har blinda fläckar när det gäller utsatthet utifrån kön, etnicitet, sexualitet och klass har varit uppe för diskussion flera gånger. Jag menar att det viktigt och rätt att problematisera kvinno- och tjejjoursrörelsen. Det sker även fortlöpande i vår verksamhet och är en välkommen dialog som vi gärna för med andra verksamheter. Ett annat exempel på en fråga som har varit uppe till diskussion är själva namnet ”kvinno- och tjejjour” – är det ett diskriminerande namn eftersom det utesluter grupper? 

Jag menar att vi som arbetar antirasistiskt och feministiskt eller på andra sätt försöker att bidra till jämlikhetsarbetet i Sverige och i världen måste klara av göra flera saker samtidigt. Vi måste alltså tillåta kritisk granskning av vår egen verksamhet, utan att för den sakens skull riskera att reducera mängden händer som kan bidra i arbetet emot rasistiska, misogyna, transfoba fördomar.

Hos oss på ATIM Kvinno- och tjejjour arbetar vi utifrån ledorden Ansvar, Tillit, Integritet och Mod. Dessa ord finns med i allt arbete vi gör oberoende av vem eller vilka vi möter. Och visst, vi möter flest kvinnor och barn eftersom vi främst vänder oss till kvinnor och barn med erfarenheter av relationsvåld. Men det betyder inte att det uteslutande är kvinnor och barn som har erfarenhet av relationsvåld. ATIM driver en öppenmottagning dit alla med frågor kring våld i nära relationer kan vända sig för rådgivning, stödsamtal eller konsultation.

Det är viktigt för hur vi bemöter de individer som vänder sig till vår verksamhet. Jämlika relationer berikar och förändrar liv medan icke jämställda relationer tar liv på ett högst konkret och fruktansvärt sätt. Det sker i Sverige och i världen. Det drabbar individer oavsett kön, etniciteter, sexualitet och klass. Våld och hat traumatiserar, reducerar och dödar människor varje dag.

Vi är en av få jourverksamheter i Sverige och i Europa som också ger stöd och hjälp till papperslösa kvinnor och barn. Fokus för ATIMs jämlikhetsarbete är att värna om det relationella perspektivet och att integrera det i vårt arbete.

Att arbeta relationellt innebär att möta varje individ med empati och värdighet utan att värdera dennes erfarenheter i relation till någon annans erfarenheter. ATIM har inte rätt att rangordna utsatthet. Däremot har vi viljan, kunskapen och verktygen för att kunna erbjuda hjälp utifrån individens specifika behov och förändringsmöjligheter. För när relationen sätts i centrum för arbetet kan vi också ta oss an utsattheten oberoende av hur den definieras.


Sida 1 av 2

Instagram

Tweets

Utveckling & formgivning

Martin Egri & Marielle Jensen/Color Bug